Tolerans förtjänar all respekt!

BloggAlmedalen11.47.35

Teskedens första seminarium i Almedalen ägde rum på söndagen vid femtiden: Hur kan kultur bidra till att motverka främlingsfientlighet bland unga? Hur många skulle hitta till hålet i murväggen som utgör ingång till Ideella Trädgården? Såhär första dagen? Med solen gassande över ö och hav, och Visby dominerat av glassdroppande semesterfirare medan rullväskorna fortfarande skramlade fram genom gränderna på väg mot sina hotell? Skulle två stolsrader räcka?

Alla stolar gick åt, golvet blev fullt, åhörarna packades längs väggarna och spillde ut på Almedalens gräsmattor medan Jason ”Timbuktu” Diakité, artist och författare, Lovisa Fhager Havdelin, verksamhetschef för Teskedsorden, Thor-Björn Schiller, lärare/Raoul Wallenberg Academy, Negar Hassanzadeh, ungdomsambassadör/Fryshuset och Maria Rönn, vice förbundsordförande i Lärarförbundet diskuterade under ledning av moderatorn Behrang Kianzad.

Att få till ett livligt samtal bland paneldeltagare som är fulla av välvilja och rörande överens om det mesta är inte lätt, men både under detta första seminarium i Teskedsordens regi och det på måndagen, med rubriken Alla borde vara feminister, hamnade ORDEN i fokus. Vilka ORD man väljer att använda. Hur olika de orden TOLKAS och KÄNNS, beroende på ens egna högst personliga erfarenheter och bakgrund. Där brände det till. Där kom de spontana applåderna, där steg röstvolymen och där skymtade vreden. Där skymtade den mångfacetterade verkligheten bakom ord som omger oss varenda dag: Mångfald, mångkultur, invandring, rasism, traditioner, främlingsfientlighet, etnisk bakgrund, kulturskillnader, nyanlända, tolkningsföreträde…

”Jag vill inte bli tolererad”, sa Negar Hassanzadeh med eftertryck, ”jag vill bli respekterad!”

”Hur många generationer ska jag behöva vandra?” undrade Behrang Miri, vars familj har bott i Malmö sedan han var i krypåldern, och vars dotter nu kallas ”andra generationens invandrare”.

”Jag går inte in i min studio och tänker att nu ska jag skriva en låt om rasism”, deklarerade Jason ”Timbuktu” Diakité, och fann att det ändå var svårt att låta bli.

Själv har jag arbetat med och bland orden i hela mitt vuxna liv. Där jag stod i min volontärtröja ville jag efterhand efterlysa mer respekt för ordet tolerans. I min ordvärld är respekt inte något man KRÄVER. Respekt är något man FÖRTJÄNAR. Och toleransen förtjänar all respekt. Utan tolerans uppstår lätt något förorättat i tonen, en ton som märkligt nog förenar dem som KRÄVER respekt för sin egenart, oavsett vilken den är och oavsett hur många generationer bakåt som svenskheten sträcker sig.

Journalisten Martin Schibbye påpekade under måndagens seminarium med utgångspunkt i Chimamanda Ngozi Adichies bok att det kan behövas ”aktiv arbetsinsats” för att få med kvinnors röster när han gör sina reportage i länder med andra traditioner än de nutida, svenska: ”Annars hörs enbart män”. Den insikten förtjänar all respekt. Den bygger absolut på tolerans.

Texten är skriven av Lena Katarina Swanberg, författare och volontär för Teskedsorden.

Comments are closed.

WP Like Button Plugin by Free WordPress Templates