Vi ställde tre frågor till Teskedsordens tidigare stipendiater. Här är deras svar.
Josef Fares och Anita Doraizo
Josef Fares – Vad har du gjort sedan du tilldelades Teskedsordens stipendium 2008?
- Jag har gjort två nya långfilmer och jobbar just nu med ett tv-spelsprojekt.
Vad har utmärkelsen betytt för dig?
- Den påminner mig om att mitt arbete faktiskt berör människor.
Vad har du för planer för framtiden?
- Att vara lycklig och att få arbeta på nya spännande projekt. Både med film och tv-spel.
Anita Dorazio – Vad har du gjort sedan du tilldelades Teskedsordens stipendium 2008?
- Jag har kämpat på i full motvind tillsammans med trogna vänner i flyktingarbetet! De senaste åren har varit utomordentligt tunga för oss som arbetar med asylsökande och papperslösa. En väsentligt hårdnande flyktingpolitik har betytt att ca 20 000–30 000 människor lever på flykt i vårt eget land. Många är krigs- och traumaskadade och kommer från Irak, Iran, Kongo och Afghanistan.
Ökade klyftor i samhället i stort betyder ökade motsättningar mellan människor, minskad tolerans och därmed stegrande främlingsfientlighet och rasism. Jag och flyktingvänner i hela landet gör fortfarande allt för att hjälpa och vårda de gömda, glömda och sjuka. (I Stockholm finns Läkare i Världens klinik för papperslösa dit det kommer 20–30 papperslösa varje vecka som får hjälp med sjuk- och hälsovård, psykosocial och juridisk hjälp.)
Att vittna om vad som händer människor och deras barn på flykt här och nu, är en stor och viktig uppgift. Därför har vi sedan 2 år bildat en särskild ideell vittnesorganisation, nätverket Etikkommissionen i Sverige, som också har påbörjat en forskning om de nya apatiska barnen, således barn med svåra uppgivenhetssyndrom som sondmatas för att överleva (ca ett 70-tal i vårt land…)
Vad har utmärkelsen betytt för dig?
- Jag har fått många fina utmärkelser, men det finns några som jag skattar allra högst: Tage Danielsson-stipendiet 1989 (han gråter säkert i sin himmel men stöttar fortfarande oss alla i andanom känns det som!), Hoola Bandoola Bands pris till Björn Afzelius minne 2006, och så Teskedsordens stipendium 2008.
Amos Oz är och har varit en av mina förebilder i kampen för alla människors rätt till att bemötas med respekt, tolerans och medmänsklighet. Hans bok ”Hur man botar en fanatiker” är en liten humoristisk bibel om hur man bemöter och bekämpar fanatismen. Känner mig jättestolt och glad över att ha fått denna utmärkelse i Amos Oz anda av Teskedsorden och kulturtidskriften Vi (som jag är prenumerant på sedan evigheter…!). En sådan utmärkelse betyder också en möjlighet att vittna om orättvisa och att fler tillkommer för att verka i detta fredsarbete i Amos Oz anda.
Vad har du för planer för framtiden?
- Se mitt svar på första frågan. Att fortsätta att kämpa för mänskliga rättigheter i vårt eget land för de apatiska barnen (närmast på agendan), i Etikkommissionen, Asylkommittén och LIV (Läkare i Världen). Förhoppningsvis får jag vara frisk och orka tillsammans med alla fina vänner och medarbetare, och även med kloka människor inom byråkratin och en och annan politiker… Må vi bli fler! Alla människor på flykt måste visas kärlek och få en fristad enligt lag och konventioner och få plats i vårt svårt avlånga land. Vid en middag talade jag med astronauten Christer Fugelsang och frågade honom om han såg några gränser på vårt vackra blåa klot … Nej, det gjorde han inte …! Ingen människa kan vara illegal på denna jord.
Allra vänligast tack för det ni gör genom Teskedsordens stipendiefond och därigenom vittnar om det solidariska kärleksfulla arbete för medmänniskor som trots allt pågår i vårt land, helt i Amos Oz anda.
Winners 2010, Kerstin Blomberg och Zana Muhammad
Kerstin Blomberg – Vad har du gjort sedan du tilldelades Teskedsordens stipendium 2010?
- Sedan jag fick priset har jag fortsatt med alla de aktiviteter jag hade tidigare. Det vill säga: arrangerar läxhjälp varje onsdag för barn och ungdomar med flyktingbakgrund (ett 40-tal kommer varje gång), arrangerar internationella caféer en gång i månaden (60–80 deltagare), hjälper flyktingar att överklaga negativa beslut samt att efterlysa försvunna släktingar (det är väldigt svårt och ofta blir det inget napp, men det finns ljusglimtar som till exempel nyligen då en afghansk pappa hittades – sonen hade inte sett honom på fyra år), och hjälper sedan till med alla papper när det gäller återförening. Arrangerar också internationell barn- och kvinnofest (130 deltagare), utflykter (brukar vara upp till 120 deltagare) samt läger för ungdomar (30 deltagare), de flesta med flyktingbakgrund men det finns även deltagare som har helsvensk bakgrund. Alla dess aktiviteter ska förhoppningsvis bidra till bättre integration i det svenska samhället.
Jag arbetar även i Emerichfonden mot mobbning, våld och rasism och för medmänsklighet. Fortsätter stödja den tibetanska flyktingbyn Sonada i nordöstra Indien där det bor 200 tibetanska flyktingbarn. Samlar in pengar som bland annat går till löner för fyra personer som arbetar med barnen, extra näringsrik mat till alla barn, bidrag till sjukstugan, uppvärmning av vatten så att alla barn kan tvätta sig i varmt vatten en gång i månaden, bidrag så att fler fattiga barn som bor i avlägsna områden kan tas emot i skolan med mera, med mera (har startat föreningen Sonadas Vänner som stödjer barnen där). Allt detta arbete sker ideellt.
Vad har utmärkelsen betytt för dig?
- Jag blev verkligen mycket glad för detta pris. Som trogen Vi-läsare har jag följt Teskedsorden från början men trodde väl aldrig att jag skulle få äran att själv motta priset. Tycker mycket om symbolen med teskeden och Amos Oz bok ”Kärlek och Mörker” är en av de bästa jag läst. Eftersom jag i hela mitt liv arbetat så mycket ideellt har jag tidigare inte tyckt att jag kunde lägga ner pengar på att resa till Tibet, men nu när jag fick dessa 50 000 konor beslöt jag mig för att göra det– det är ett land jag aldrig varit i trots att jag arbetat med tibetanska flyktingar i snart 40 år (i januari 1972 åkte jag för första gången till Sonada och stannade där i ett och ett halvt år). Och nu har resan blivit av. I september var jag i Tibet nästan en månad – en oförglömlig resa. Tack snälla Teskedsorden för det. På Olgas blogg, Radio Gotland, finns en längre intervju och mina egna fotografier från resan. En förkortad version sändes i radio.
Vad har du för planer för framtiden?
- Mina planer är att fortsätta precis som tidigare med allt det som finns i mitt svar på den första frågan. Det går inte att slå sig till ro när världen ser ut som den gör. Jag har ju vunnit högsta vinsten i livets lotteri som är född här i Sverige och då känner jag ett ansvar för dem som inte tog den vinstlotten. Livet är så orättvist – det får jag varje dag bevis för. Just nu gör jag ett intensivt jobb för en somalisk pojke som hotas av utvisning. En pojke vars far, bror och morbror är mördad och mamma och småsyskon försvunna och antagligen mördade de också. Pojken själv har många ärr på kroppen efter grov misshandel. Jag kommer att göra allt som står i min makt för att han ska få uppehållstillstånd här, vilket är det enda rätta enligt min åsikt men tyvärr inte enligt Migrationsverkets!
Zana Muhammad – Vad har du gjort sedan du tilldelades Teskedsordens stipendium 2010?
- Jag har sen jag tog emot stipendiet fortsatt det goda arbetet och börjat nya intressanta projekt. Jag valde under 2011 års gång att koncentrera och fokusera på det interreligiösa arbetet med bland annat projektet ”Fotboll för fred -interreligiös fotbollslandskamp” i spetsen. 2011 års upplaga av denna landskamp mellan religiösa ledare, som nu blivit tradition, kördes i Berlin med lag från Göteborg, Leicester och Berlin. Ett otroligt upplyftande arrangemang som verkligen skapar nya relationer inom lagen och mellan lagen och som med stark röst uttrycker hopp och samhällsgemenskap i vår värld idag.
Vad har utmärkelsen betytt för dig?
Stipendiet gav mig en stark klapp på axeln och en otrolig känsla av att mitt arbete faktiskt betyder något, för individen men också för samhället i stort samt att jag faktiskt är på rätt väg. Den känslan inspirerade mig något så oerhört och gav mig ny energi för att fortsätta.
Vad har du för planer för framtiden?
- All den goda kraften som vi har lagt ner på det interreligiösa arbetet har lönat sig. I maj 2011 beslutade Göteborgs stad att finansiera ett interreligiöst center i vår stad under 3 års tid. Finansieringen går till Göteborgs interreligiösa råd som också kommer att vara huvudman för detta center. Centrets primära mål är att erbjuda en knutpunkt och ett sammanhang för samhällsansvar och socialt engagemang för rådet, församlingarna och allmänheten. Centret kommer också verka som en resurs och en fortbildningskanal i frågor som religiositet, mångfald och samhällsgemenskap. Jag har nu sen augusti 2011 varit projektledare för denna satsning och tror verkligen att vi genom detta center kommer att beröra ännu fler människor och skapa ännu fler nya mötesplatser.
Vi på filten
Vi på filten – Vad har ni gjort sedan ni tilldelades Teskedsordens stipendium 2009?
- Sedan vi fick stipendiet har vi arbetat vidare med Picknickfestivalen och fortsätter med att verka för förutsättningslösa möten.
Vad har utmärkelsen betytt för er organisation?
- Utmärkelsen var ytterligare ett kvitto på att vårt arbete uppskattas, ett officiellt kvitto och inte ”bara” mängder av nöjda människor på nationaldagen.
Vad har ni för planer för framtiden?
- Picknickfestivalen – för mångfald och gemenskap står just nu på randen till en stor utveckling med fler festivaler och nationaldagstraditionstänk. Vill ni veta mer kan ni gå in på länken nedan.
